Saltpetersyra

Jag har haft mina perioder i mitt liv där jag velat vara "perfekt". Jag har sett det som en svaghet att visa sig från sin icke perfekta sida.
Jag har alltid sett till att mitt hår sett vårdat ut, att kläderna är så gott som oklanderliga, att leendet sitter på läpparna och att ingenting går fel. Vissa perioder har detta tankesätt varit en stor del av mitt liv.
Just nu i mitt liv tycker jag att det är skönt att se lite ovårdad ut. Att inte alltid visa sig perfekt. jag behöver inte fläta om flätan på morgonen, jag kan slänga på mig så gott som vad som helst i klädväg och jag behöver absolut inte sminka mig. Ibland är det enkla det rätta och det är det just nu. Jag orkar inte ha en fasad av perfektionism, som egentligen kanske inte ens är jag.
Jag vill leva mitt eget liv och göra det jag vill, och inte så som andra vill att det ska vara. Just nu har jag  kommit till en hållplats där det får gå som det går, bli som det blir.

Jo, ni det är inte tätt mellan mina inlägg precis nej.

Nu är det dags för lov igen, vilket verkligen behövs. Tid för kroppen (framför allt huvudet) att få återhämta sig. Det är så mycket som jag vill/måste göra nu på lovet. Så det är bara att starta direkt och avverka några saker åt gången. Dessutom så måste jag ta mig i kragen och börja spana runt efter lite sommarjobb också, mycket mycket viktigt.